Features | Västerås | 02.06.2026 | 3 min read
Vad krävs för att bygga elsystem som håller i generationer? I Sveriges högspänningsmiljöer har ingenjörskonst, långsiktighet och kunskapsdelning format tekniska genombrott i över hundra år. Idag förvaltas det arvet av människor som Liliana Arevalo, ingenjören som fortsätter att skriva nya regler för saker som de flesta tar för givet.
I slutet av 1800-talet tog Sverige ett avgörande kliv in i framtiden. När trefassystemet sattes i drift 1893 mellan Hällsjöns vattenkraftverk och Grängesbergs gruvor, visade det att energi kunde överföras långa sträckor och förvandlas till värme, rörelse och ljus. Uppfinningen bidrog i allra högsta grad till Sveriges övergång från ett fattigt jordbruksland till en ledande industrination.
När uppfinnaren Jonas Wenström utvecklade trefassystemet var masugnar, vattenturbiner och gruvdrift standard inom industrin. Elektricitet användes främst till experiment begränsade till enklare användningsområden, som till exempel lampor. Industrisverige var en tuff miljö som krävde många lösningar för att få vardagen att gå ihop. Det var också en miljö som formade Jonas Wenström, vars uppfinningar ofta handlade om att göra industrin smartare och effektivare.
Så när Wenström lanserade trefassystemet (växelström) genom Asea, idag Hitachi Energy, möjliggjordes effektiv elkraftöverföring, vilket präglar ingenjörslogiken än idag. Den röda tråden är att minska energiförluster, öka räckvidden och bygga system som håller över tid. Samma drivkraft gjorde att Uno Lamms HVDC-teknik (likström) möjliggjorde elkraftöverföringen med betydligt lägre förluster och över längre avstånd cirka 60 år senare – Gotlandslänken blev ett bevis på det. Trefassystemet är med andra ord ett bärande arv som förvaltas och utvecklas varje dag.
Gotlandslänken 1954
När Liliana Arevalo lämnade hemstaden Bogotá för Sverige bytte hon en trygg akademisk bana för sex månaders forskningsuppdrag inom ABB, idag Hitachi Energy. Den myllrande miljonstaden i Colombia byttes mot Ludvika och dess stilla gator. Kontrasten gjorde att Liliana först var nervös inför att träffa sina kollegor. Men redan på första arbetsdagen kände hon sig hemma.
Jag insåg att vi möttes på samma nivå. Jag kom från en helt annan värld, men som ingenjörer talade vi samma språk.
Forskningsprojektet gick ut på att arbeta med beräkningar kring blixtnedslag och överspänningar i högspänningssystem. Hon behövde inte övertygas om att få jobba i hjärtat av världens energisystem.
Inom det område som jag arbetar har det tidigare funnits människor som varit världsledande. Vi står på axlarna av dessa jättar. Det är mycket viktigt att föra det här arvet vidare till nästa generation. Inte bara utrustningen, utan också kunskapen
Under hela sin karriär har hon rört sig mellan industri och akademi. Efter projektet doktorerade Liliana vid Uppsala universitet och 2010 fick hon jobb på Hitachi Energy som forskningsingenjör. En dröm gick i uppfyllelse när hon fick jobba i helt okänd terräng – ett arbete som resulterade i världens kraftfullaste HVDC-system på 1100 kV.
Projektet visar vad ultrahögspänd likström klarar av; att skicka enorma mängder el över 3 000 km med upp till 40 procent lägre förluster. Det räcker till att förse omkring 12 miljoner människor med el. 1 100 kV-systemet flyttade gränsen för vad som tidigare varit möjligt vid 800 kV.
– Ingen visste hur luft och material beter sig vid den spänningsnivån, så vi var tvungna att ta fram reglerna själva. Det var helt ny kunskap och det är kunskap som hela världen nu kan använda, säger Liliana Arevalo.
1100 kV transformator
Liliana är också docent vid Uppsala universitet i vilken hon bidrar till samarbeten där forskning och tillämpning möts. Ny kunskap stannar inte i laboratoriet utan sprids vidare genom publikationer, utbildning och gemensamma projekt.
Det är ett sätt att arbeta som präglar Hitachis ingenjörskultur och som hon själv fått uppleva; att få utveckla teknik som fungerar i praktiken, men också skapa förståelse som gör att nästa generation kan ta vid.
När jag var yngre ville jag förstå tekniken bakom varför ljuset är tänt i rummet. Då kopplade jag det inte till det jag gör idag, det mest intressanta som finns. Så jag tror att det var ett klokt beslut att ha tackat ja till det sex månader långa forskningsuppdraget för många år sedan.
När Liliana Arevalo blickar framåt är det därför inte en enskild teknisk lösning hon lyfter fram, utan ett förhållningssätt. Hon återkommer till samma fråga som en gång väckte hennes eget intresse för högspänning.
– Istället för att ta färdiga lösningar och svar för givna hoppas jag att kommande generationer lär sig grundkunskapen, experimenterar och ställer frågan varför? Trefassystemet lade grunden för elektrifieringen. Med hjälp av den och alla andra innovationer som kom efter kan vi ställa frågan som formar framtidens lösningar.
