Den fasta seriekondensatorn har länge varit den föredragna lösningen för att optimera prestanda i mycket stora bulköverföringskorridorer.
I ett överföringssystem är den maximala aktiva effekt som kan överföras via en viss kraftledning omvänt proportionell mot ledningens seriereaktans. Genom att kompensera seriereaktansen till en viss grad, med hjälp av en seriekondensator, uppnås en elektriskt kortare ledning och högre aktiv effektöverföring.
Installation av en kapacitiv reaktans i serie i en lång (vanligtvis längre än 200 km) överföringsledning minskar både vinkelavvikelsen och spänningsfallet, vilket ökar ledningens belastningsförmåga och stabilitet. Eftersom strömmen genom överföringsledningen ”driver” MVAr-utgången direkt från kondensatorn är kompensationskonceptet ”självreglerande” och denna enkla princip säkerställer att seriekondensatorn är en extremt kostnadseffektiv lösning.
Seriekondensatorn förbättrar dessutom spänningsprofilen längs kraftkorridoren och optimerar effektdelning mellan parallella kretsar.
Seriekondensatorteknik
Eftersom seriekondensatorer installeras i serie på en överföringsledning måste utrustningen höjas upp på en plattform vid systemspänning, helt isolerad från jord. Kondensatorgruppen tillsammans med överspänningsskyddskretsarna sitter på denna stålplattform. Överspänningsskydd är en viktig konstruktionsfaktor, eftersom kondensatorgruppen måste kunna motstå den genomströmmande felströmmen, även vid ett allvarligt fel i närheten. Det primära överspänningsskyddet omfattar normalt metalloxidvaristorer, en snabb skyddsenhet/FPD (CapThor) och en snabb förbikopplingsbrytare. Det digitala styr- och skyddssystemet, som är konstruerat för att agera mycket snabbt på signaler från optiska strömomvandlare i högspänningskretsen, är placerat på marken och kommunicerar med den primära utrustningen på plattformen och mätningar via fiberoptik.
